”Barackstädare” – en titel som formade mig mellan 14 och 17 års ålder.
Mina föräldrar drev ett maskinuthyrningsföretag, och mitt ansvar blev att städa alla uthyrda baracker.
Med en moped, en skurhink och envishet i bagaget åkte jag runt och städade 21 baracker två gånger i veckan – i drygt fyra år. Totalt omkring 8 000 baracker.
På de bästa dagarna fick jag sällskap av min fantastiska bonuspappa.
Vad lärde jag mig?
– Att jag inte behövde ett prestigefyllt jobb för att känna mig som en värdefull person.
– Att hårt arbete gav mig en genuin känsla av att ha förtjänat varje framgång.
– Att effektivisering och problemlösning blev en naturlig del av vardagen: ”Hur kan jag göra det här ännu bättre?”
– Att jag kunde bidra var jag än var – och att jag hade mer ork och styrka än jag trodde.
– Och viktigast av allt: att bära titeln ”Barackstädare” med stolthet. Det som någon ser som ett ”skitgöra” kan vara en annan persons största livsskola.
Varför är sådana jobb viktiga, speciellt i ung ålder?
De lägger grunden för hur vi tänker, resonerar och värdesätter arbete. De ger oss perspektiv och bygger självförtroende på riktigt.
Förra sommaren gick jag förbi dessa baracker – och blev påmind om ett av de mest värdefulla jobben jag haft.
Tack mamma och bonuspappa för att ni litade på mig och gav mig den chansen. ❤️
