"Pay it forward" – en film som inte bara förändrade mitt sätt att tänka, utan hela mitt sätt att leva.
Jag var tio år när jag såg den första gången. Sedan dess har jag sett *Pay it forward* varje år. Det är mer än en tradition – det är idag en del av mig.
Filmen handlar om en elvaårig pojke som får en skoluppgift: *Förändra världen.*
Hans idé var enkel, men banbrytande: hjälp tre människor med något de inte klarar själva – och istället för att ta emot något i gengäld, be dem hjälpa tre andra.
En kedja av godhet. En människa i taget.
Som tioåring slog filmen rakt in i hjärtat.
Det var första gången jag kände igen mig och förstod vad jag vill stå för – och att jag, trots min ålder, faktiskt kunde påverka världen omkring mig. Jag har sedan dess burit med mig den tanken som ett tyst löfte: att leva så. Att ge, utan att förvänta mig något tillbaka. Genom små och stora handlingar. I vardagen. I möten med människor. I livsval.
När jag fyllde 30 lät jag föreviga modellen på min arm – inte som en tatuering för andras ögon, utan som en påminnelse till mig själv:
Vem jag är. Vad jag tror på. Vad jag vill ge vidare.
Det har blivit mitt sätt att leva. Och jag tror fortfarande, lika starkt som när jag var tio år, att världen faktiskt kan förändras. En god handling i taget.
